Ida Norling

Är hemma själv i lägenheten. Inte varje dag det händer, skönt samtidigt som man nästan blir lite "rädd" över att just ensamheten. Jag har alltid varit den typ av person som nångång behöver en stund för mig själv och jag har alltid levt på det sätt så jag kunnat få det också. Men nu sen vi flyttade till Götet har det inte blivit mycket av den varan och på nåt konstigt sätt vänjer man sig vid det, vid att alltid ha folk omkring sig. Nu är i alla fall Flisan, Astrid och Kent påväg in till "Den lille fete" för att äta och dricka nån öl. Själv var jag så trött och seg så jag beslutade mig för att stanna hemma. Kanske åker in en sväng sen, kanske inte.

Är så lost i mig själv nu så jag vet varken ut eller in.

Trivs rätt bra här nere i Götet. Dock har vi ingen egen bostad och det är något som verkligen plågar mig. Att inte ha något eget hem, inte sina egna saker, ingenstans att kunna stänga in sig själv och bara vara - göra som man vill. Vi har förklarat läget på jobbet och de skulle se vad de kunde göra. Det är bra men dock en korttidslösning. Vi har skrivit på papper på jobbet augusti ut. Sen då? Ska jag fortsätta? Som det känns nu kommer jag inte att göra det om boendesituationen inte löst sig. Då kommer jag att flytta hem igen, kanske göra en säsong till på Skalet eller söka mig något jobb i stan och bo i Emmas lägenhet . . . en massa massa frågetecken som snurrar runt och jag har inte en blekaste aning om svaren. Hoppas att det är som de säger, tiden får utvisa. Att allt löser sig till det bästa tillslut.


Skulle ha velat vare hemmavid just nu och följt med syster och bror ut på stråket, jisses så vi hade ägt! :D

Nänä, om man kanske skulle slå folket en pling och höra vad som händer.