Ida Norling

Kom på idag undertiden jag jobbade att jag ju inte riktigt delat med mig av hur en vanlig dag på hyran kan se ut - så här kommer det. (Vi utgår ifrån att det är högsäsong)

08.30
De som för dagen ska jobba (7 stycken ute i hyran och en i verkstaden) har infunnit sig och har påbörjat det evighets långa jobbet att tömma pjäxtorkarna. Låt oss säga att det dagen innan varit en stor återlämning då är det cirka 180-200 par pjäxor/snowboardskor/längdskor som ska in i hyllorna. Kan låta rätt lättsamt men det är ganska slitigt, dels för att man ofta måste knäppa ihop pjäxorna samt att när man ska in med dem i "vagnarna" måste man skjuta dem i sidled vilket inte är det lättaste då 1. golvet lutar och 2. vagnarna väger ton då de redan är pjäxor i dem.

08.40 - 11.30
Det har nu börjat droppa in lite kunder så alla utom en, max två lämnar pjäxtorken och intar en varsin kassa. De som blir kvar vid torken/pjäxdisken får den stora äran att serva turister med pjäxor. Rätt skoj emellanåt men det kan samtidigt vara rätt påfrestande. Att det är skoj beror på att man ganska fort kommer in i ett bra flyt och att tiden rusar förbi då man står där. Den påfrestande biten beror på att vissa människor är . . . ja . . . dumma. En vanlig konversation mellan pjäxutgivaren och kunden kan gå till enligt följande;
Kund - Hej, vi har förbokat.
Jag - Okej, men då måste ni ändå prova ut pjäxor först eftersom storleken varierar så pass mycket så måste ni prova ut pjäxorna själva.
Kund - . . . oookej . . .
Jag -  Jaa, så vad har du/ni för storlek på fötterna?
Den frågan anser jag att man från och med att man är sju år bör kunna svara på ganska lätt - ack så fel man kan ha.
Kund - Jaa, alltså jag brukar ha 39 på mina skor så jag tar nog 40.
Jag - Nämen då tar vi en 39:a, pjäxan ska ju sitta tight på foten.
Lämnar över pjäxan till kunden men får inom en minut tillbaka den med orden "den är för liten, jag fick inte ens ner foten".
Jag - Vänta så ska jag hjälpa dig (hjälper kunden och foten glider ner lätt som en plätt).
Kund - Nja, den är för liten, mina tår tar i där fram.
Jag förklarar att de måste spänna hela pjäxan och sedan böja på knät, då åker foten tillbaka och pjäxan känns garanterat perfekt (dock finns det givetvis undantag). Sen bör även tilläggas att alla kunder inte kommer tillbaka på en gång och säger att det inte passar, vissa blir nöjda på en gång, då känner jag mig nöjd!

Det kan bli väldigt rörigt där vid pjäxorna, barn som vill ha en annan färg kommer tillbaka och ber att få byta (även vissa vuxna gör det), snowboardskor som känns för stora, man vill ha en stepin sko istället för en soft, pjäxan är för bred, pjäxan är för smal . . . Aah, ni kanske fattar. Om det då står 20 pers och väntar hinner man inte riktigt gå och ställa tillbaka alla på den plats de hör hemma på.

11.30 - 12.00
LUNCH! Tiden då vi tar lunch varierar dock från dag till dag, vi går då det finns tid.

12.00 - 14.00
Det kommer in några enstaka kunder. Någon som vill byta pjäxa, någon som har multihyr och vill byta från skidor till snowboard. En bindning kan ha gått sönder och måste lagas. Skidorna har inget bra glid och måste få lite vård och omsårg av Henka eller Bergner i verkstaden. Andra saker som görs under dessa timmar är att vi kanske måste lägga in fler skidor/pjäxor i systemet för att det börjar tryta av någon storlek, lite städning kan det bli . . . Förbokningar som ska göras etc.

15.00 - 19.00
Ungefär vid klockan tre börjar återlämningarna. Då kan det verkligen bli kaos, dock ett organiserat kaos. De två nedersta diskarna fungerar nu som återlämningsdiskar, där lämnar turisterna in skidor/snowboards etc. därefter får de hänga upp stavarna, lägga tillbaka hjälmarna och ställa pjäxorna (ihop knäppta) på pjäxdisken. Allt brukar flyta på hur bra som helst, allt utom pjäxorna . . . Man kan klart och tydligt konstatera att man blir trött av en dag ute i backen, så pass trött att man inte orkar knäppa pjäxorna. Om det är en stor återlämning med många oknäppta pjäxor kan det sluta med att man har mer än hundra par pjäxor utspridda på golvet :/ Ett jäkla jobb att försöka hålla efter samtidigt som man ska serva de som vill hyra men på något mirakulöst sätt lyckas vi . . . efter ett tag ;) Söndagar är nog mest kaotiska. Dels för att det då är stugbytardag så många ska lämna tillbaka deras saker och många ska hyra samt att det är ankomst för Nielsen resenärer (Engelsmän), shit alltså, det blir mycket på samma gång och det är sååå roligt! Man är dock rätt slut efter en sådan dag, och känner sig måttligt nöjd då man får sätta sig i bilen, där nån gång efter sju, och åka hem.

Slutsats;
Hur less, irriterad och grinig jag än må vara så måste jag ändå säga att jag älskar mitt jobb och jag vill verkligen tillbaka nästa år igen för ännu en kanon vinter med godingarna :)

Slutsats 2;
När en turist lämnar dess landskaps gränser lämnar de också det sunda förnuftet? Ibland undrar man.