Ida Norling

Har gått och funderat på en sak idag; när är man vuxen?
Är jag vuxen?

Jag tar mig själv som exempel.

Jag har bott hemifrån sen jag var 16 år gammal. Jag har varit förlovad i två år. Jag har haft en hund. Jag har bott i ett hus som jag och min dåvarande sambo renoverade lite. Jag har köpt alla mina möbler (nästan) själv. Jag har, sen den dag jag tog studenten endast varit arbetslös sammanlagt kanske två månader. Jag har en egen bil, min andra i raden. Jag har abbonemang på mobilen. Jag har haft två katter. Jag har aldrig fått en betalningsanmärkning och betalar alltid räkningarna den 25:e +- nån dag. Jag har nu flyttat till en stor stad där jag på egen hand och med hjälp av vänner skaffat egen bostad och två jobb . . .

Är jag nu vuxen?

Det där är väl om nåt ett jävligt relativt uttryck! I de flestas ögon är jag säkert vuxen och skulle jag göra ett sånt där löjligt "vilken är din riktiga ålder" test skulle jag säkert hamna på 30++. Men i tex. mamma och pappas ögon kommer jag väl aldrig att vara mer än 12. Underligt det där. Jag ser mig själv som vuxen dock fortfarande med glimten i ögat, glimten av det där ungdomliga. Jag ser mig själv som ansvarsfull och ja, vuxen.

Ville bara få det där ur mig. Tyckte det var intressant att tänka på så jag var tvungen att få det nerskrivet, haha.


Nu ska jag hoppa in i duschen för att sedan invänta Jonas som dagen till ära ska bjuda mig och F på lasagne, det tackar och bockar vi hjärtligt för!