Ida Norling

Igår kväll då jag hade gått och lagt mig börjaded jag att titta på en dokumentär om Ted Gärdestad. Programmet inleddes med låten "Snurra du min värld". Då jag hörde den fick jag en sån otrolig hemlängtan. Just den låten påminner mig så mycket om barndomen då jag, syrran och mamma ofta tynade Gärdestad i bilen. Nostalgi på hög nivå! Blev även påmind om min kärlek till Ted! Varför hann jag aldrig träffa honom för!? Dumt. Dokumentären var hur som haver bra och intressant. Ska se till att ladda telefonen med en massa härlig Gärdestad musik så jag har nåt bra att lyssna på på jobbet.

Men åter till min hemlängtan . . . shit alltså! Det är jobbigt det här. Att vara så långt ifrån de som betyder absolut mest av allt på hela jorden. Och att sen inte veta nästa gång man får träffa dom kan emellanåt ta knäcken på en. Har dock inbillat mig att bara Emma kommer ner kommer allt att kännas bättre. Då har jag i alla fall nån. Nu är det inte så att jag är ensam här nere, långt ifrån. Har en hel hop av vänner som alla är lika underbara men det är ändå inte samma sak. Nä, Emma, det är vad som behövs!

Har varit och hälsat på Jonas en sväng ikväll. Druckit kaffe och kikat på Sällskapsresan. Lagomt det en måndag. Har även nu i eftermiddag/kväll varit en sväng i Kållered och Ikea där jag shoppade gardiner, en golvlampa, några kuddar + en del annat nödvändigt krafs. I morgon är det grandfinale som gäller i lägenheten. I morgon ska de sista sakerna in samt även jag själv! Så de så! Vill ta tag i mitt nya liv och det vill jag göra nu!!

Sova en sväng nu så man tar sig upp till jobbet i morgon.
Godnatt.