Ida Norling

I den här supersnabba takten kommer jag ju bli klar med min inplanerade städning nån gång typ . . . nästa år.
Jag som ska putsa fönster och sätta upp nya gardiner också :/ Wiho, motivationen lyser med sin frånvaro.

I morse hände en rätt rolig grej . . . eller kanske inte rolig, snarare ovanlig.
Det ringde på min telefon, fattade i vanlig ordning inte vad det var som lät men lyckades tillslut svara. Personen i andra änden var min mormors syster (som jag inte träffat på år och dag trots att hon bara bor i Hoverberg). Nåja, hon frågade lite hur det var och om jag jobbade. "Jo det är bara bra, nej jag är hemma idag..." Hon frågade om jag ville ha jobb. Eeh, jo vad är det då? Fönsterputsning . . . tjaaa, men det går väl för sig, kommer bort vid tolv.

Vid elva vaknade jag igen. Klädde på mig och åkte till Berg, otippat var hon inte hemma. En sväng runt berget, ringde och hon hade kommit hem. Åke dit med fjärilar i magen, dels för att vi inte vrukar umgås, att det faktiskt var hur länge sen som helst som jag träffat henne och hennes gubbe och dels för att jag gruvade mig för den pinsamma tystnad som kan uppstå med personer man inte känner så bra. Jag hade inte behövt oroa mig, vi pratade på om allt mellan himmel och jord under en god kopp kaffe. Jag samlade ihop mina "redskap" och gick ut och putsade fönstren. Klart, + 200 kr på fickan, det tackar vi för :) (Dock insiterade jag på att jag verkligen inte behövde några pengar, men ni vet ju hur gamla människor är).



Nu kanske jag kan ta mig för att göra något vettigt . . . ja, vi får la se.
Tjing.