Ida Norling

Sist jag skrev var jag lyckligt ovetande om nyansen som mitt hår antagit efter färgningen . . . som sagt, lyckligt ovetande. Då jag tvättat ur efterbehandlingen och kollade mig i spegeln tyckte jag att jag skymtade nån konstig färg men tänkte att det nog bara var ljuset. Började gå loss med hårtorken men var tvungen att avsluta det momentet då bilden som visades i spegeln inte var den jag ville se - mitt hår var inte brunt, eller jo det var brunt men med en rätt stor touch av grönt/grått.

Ringde mamma och bad henne hjälplöst om hjälp.
Efter lite middag hos mormor en hel del skratt från mamma och co kunde jag åka på Ica (med mössa på huvudet) och köpa ny färg. Innan färgningen påbörjades blev det en skön cykeltur till Berg och tillbaka, kände mig måttligt nöjd då Bengt upplyste mig om att den sträckan jag cyklat är en mil tur och retur - bra där Ida! Härligt slutkörd i kroppen fick vacker mor ta sig an håret. Under verkningstiden blev det lite te och skvaller och sedan kvällens höjdpunkt - urtvättningen (!)
Den här gången blev det faktiskt bra, dock kanske lite väl mörkt, men det är väl en vanesak antar jag. Så mörk som jag är nu var jag ju jämt förut så det ska nog gå att vänja sig vid :)


Sitter nu i soffan, måttligt slutkörd efter dagen som gått.
Ska bli skönt med en riktig sovmorgon i morgon!


Nä, nu ska jag ägna mig åt tv'n, sleep well folks :)