Ida Norling

När fan får man ge upp, när får man bara lägga sig ner och invänta vad som komma skall?
När får man se sig besegrad av alla jäkla motgångar!?

En motgång gör sig till känna, man brottas med den ett tag och lyckas efter en tid göra sig fri den . . . så kommer nästa . . . dom avlöser varandra dom där. Min första motgång idag var att inte få tag på några AcDc biljetter, trots att jag satt i kö i över två timmar :/ Nåja, det är något jag kan leva med samt att det säkert kommer att dyka upp några nån annanstans än på Ticnet. Motgång nummer två för dagen var att Bengt ringde och frågade vad som hänt med min bil. Inget vad jag vet svarar jag. Det visar sig senare att någon jävel varit framme och krossat rutan på förarsidan och snott stereon. TACK SÅ JÄVLA MYCKET! Åh, jag blir så förbannad.

Nu känner jag mig bara allmänt jävla förbannade less. Snart lägger jag mig bara ner och gråter och skiter i allt. Ska det aldrig kunna gå riktigt bra nån förbannade gång, va!?