Ida Norling

Nu vill jag verkligen åka på IKEA, nu nu nu!
Vardagsrummet är tänkt att få sig en riktig makeover och jag har sett ut en hel drös av saker jag vill (läs måste) ha.

Att skaffa IKEA handla kortet är nog bland det bästa jag gjort.
Sist vi var där användes det rätt flitigt och nu tre månader senare är det nästan klart och betalt, super smidigt för mig som är ruskigt kass på att spara och vill ha saker och ting med en gång jag ser dom (trots att jag inte har pengar till det ju precis då). Ska ta mig ett litet snack med herrn i huset, har ju en (enligt mig) bra kompromiss på G. Den går till på följande sätt; Vi sätter oss tillsammans ner och kikar igenom vilka saker vi vill ha, jag åker på IKEA och Pelle får stanna hemma (tro mig, han vill inte följa med!) och för att jag är så snäll och låter honom stanna hemma betalar han hälften av det jag köper . . . Låter inte det som en bra deal ändå?

Nu tänker ni kanske att det ju är en självklarhet att han ska vara med och betala vare sig han är hemma eller inte, det är ju saker även han kommer att använda. Jo, förvisso, men det baseras ju lite på att även han VILL ha sakerna det är frågan om. Känner jag honom rätt tycker han att vi har det bra som vi har det . . . trist men sant. Och då kan ju inte jag åka iväg och handla en massa saker för flera tusentals kronor och sedan förvänta mig att han ska vara med och betala hälften det. Nä, jag måste komma på ett sätt att få honom att se saker ur samma synvinkel som mig = vi behöver nya möbler till vardagsrummet.

Wish me good luck!
Återkommer med resultatet, tills dess ska jag fortsätta att drömma.