Ida Norling

Nu är jag glad igen.
Eller ja, det känns bättre i alla fall.

Om det skulle skita sig med Norge, alltså jobb kommer vi säkerligen hitta och få men frågan är då om de uppfyller våra krav på lön. Jag har sagt att jag kan ta mig fan ta vilket skitjobb som helst, jobba hur mycket som helst också för den delen (det är ju liksom därför vi är där) men till rätt lön, annars får det va. Men som sagt, om våra planer nu skulle gå i stöpet har jag faktiskt ringt och pratat med Curt på Ica som sa att jag gärna fick komma på en "intervju" nån dag här i veckan vilket känns bra. Ringde även på byggvaruhuset för att höra ifall de behövde nån mer personal. Den jag pratade med kunde dessvärre inte svara på den frågan och bad mig därför ringa tillbaka i morgon igen då deras chef är där.

Kan ju vara bra att lägga ut lite krokar här och var.

Efter de två samtalen packade jag ner Pelles matlåda och började gå mot Acb. Passade då på att  ringa mamma för att beklaga mig lite - hon hade heller inget jobb att ge mig ifall ni undrar. Lämnade maten och fick mig ett uppiggande samtal med Pelle, så nu känns det faktiskt rätt bra igen som sagt.

Det är så trist, när jag är ledsen och allmänt less på allt och inget pratar jag ju givetvis med honom. Han försöker muntra upp mig men jag bara snäser av allt han säger för det inte är (enligt mig) "rätt" saker han säger. det hela slutar med att han ger upp och går därifrån vilket i sin tur medför att kag blir ännu argare/ledsnare för att han bara går . . . Jag klandrar honom verkligen inte, skulle nog gjort lika om jag var han. Men nånstans i mitt otroligt dumma stilla sinna tror jag att jag kan klaga hur mycket som helst och att han bara ska sitta där och lyssna och hålla med. När jag sedan tänker efter så är det kanske precis det han säger som jag behöver höra, typ nåt i stil med att jag för fan inte bara kan stå och klaga, att jag måste göra något åt situationen etc etc. Så sant så sant, vet egentligen inte vad jag förväntar mig. Ibland undrar jag nästan om jag tror att de ska ringa från något ställe, utan att jag visat minsta intresse, och erbjuda mig ett jobb. Har nog aldrig hänt och kommer nog heller aldrig att hända. Man måste visa intresse, så är det bara.


Tack för mig.