Ida Norling

. . . och kan jag sluta tjata så förbaskat om Norge hela tiden?
NEJ!
Svaret på den frågan är nej. Känns som att jag måste älta detta cirka femtioelvamiljoner gånger för att verkligen försäkra mig om att det kommer att bli toppen och framförallt att det kommer att bli av!

Det är ju så mycket man måste tänka på. Man vill ju gärna tro att det bara är att åka men riktigt så är inte fallet. Måste kika upp en massa tjafs angående skatt osv. Och i vanliga fall är ju jag en sådan typ av person som gärna skjuter upp liknande saker, "tråkiga" saker. But not this time! Nädu, i morgon ska jag banne mig ringa arbetsförmedlingen och fråga hur man ska gå till väga och vad som bör ordnas innan man far med mera.

Jag ser faktiskt detta äventyr (om det nu blir av - det SKA bli av) inte bara som en chans att tjäna snabba pengar utan också som en del av min, så att säga, utveckling. Allt som har med denna "resa" att göra kan man benämna med ett ord - prövning. Allt kommer att bli en stor prövning, eller nu ska vi kanske inte hårddra det hela, men en stor del kommer att bli lite utav en prövning. Att vara borta från Pelle exempelvis, det kommer kännas tungt men samtidigt känns det faktiskt nästan lite skönt också. Jag tror att vi behöver lite distans från varandra, tror att vi behöver få sakna varandra lite för att sedan, när vi träffas, kunna uppskatta varandra på ett helt annat sätt. Jag är övertygad om att det kommer att bli super! Sen en annan sak som säkert kan komma att bli lite jobbig är ju att bo i en husvagn . . . med två tjejer till . . . två till lika som mig, haha. Inget ont om er flickor (i love you) men jag tror ni vet vad jag talar om. Dock känns det bättre då jag tänker på hur bra vi tre känner varandra - utan och innan. Det känns bra så det ska nog bli super det här tror jag! Känns oerhört roligt att jag faktiskt kanske ska få göra något sådant som att bara åka iväg och jobba i ett annat land (även om det är Norge....) med mina två absoluta bästa vänner - kan man begära mer tro? Och att jag sedan har en underbar pojkvän och en underbar familj som finns här när jag kommer hem igen gör bara att det känns ännu bättre :)



Från en sak till en annan, har varit i Rätan/Böle en sväng nu ikväll. Kändes som jag tidigare skrev lite vemodigt att åka upp till Böle, framförallt då jag visste att de idag suttit och pratat med prästen om begravningen. Men i ärlighetens namn, det var faktiskt skönt att komma dit! Åkte sedan ner till Rätan med pappa och kollade där på "Uppdrag Granskning" tillsammans med honom. Känns som att det blev lite lagomt av allt, stämningen var lugn och skön.


Nu ska jag ta en snabbdusch och efter det ställa tillbaka sängen på sin rätta plats och slutligen krypa ner och invänta Pelle som lovat att komma ner och pussa på mig :) SÖTISEN min <3

Godnatt.