Ida Norling

Har ni tänkt på en sak, man uppskattar "små saker" mer än "stora".
Ett exempel är när man mister någon, personen i fråga behöver inte vara död, det kan vara en pojk/flickvän som gör slut etc. då är de inte den där semestern till utlandet år 2005 som vi hade så roligt på som man saknar, eller när vi förlovade oss . . . Ni kanske fattar vart jag vill komma? Det man istället saknar är de, så kallade, små sakern, de vardagliga sakerna. De där sakerna som han/hon/ni alltid brukade göra.

Vi kan ta mig och Pelle som ett exempel.
Om det skulle ta slut mellan oss är det ju inte direkt helgen vi spenderade i Åsele i goda vänners lag som jag skulle tänka på och sakna, visst var det roligt men . . . istället skulle jag exempelvis sakna kvällarna, då vi gått och lagt oss och kommit överens om en film eller ett tv-klipp vi ska titta på. Sen (oftast i alla fall) max 20 minuter efter att vi börjat se vad vi nu bestämt oss för säger nån av oss, (ibland säger vi det nästan samtidigt) "Godnatt ifall jag somnar" sen ger vi varandra en puss och säger hur mycket vi tycker om varandra. En sån sak skulle jag verkligen sakna!! Och det är där vi har det, de är de, de små sakerna, de små vardagliga sakerna som man inte lägger ner så mycket energi på egentligen, de som bara finns där - det är de man saknar!


Shiit vad djup jag blev . . . men visst är det sant?

Undar egentligen vart jag fick allt det här ifrån, jag hade ju egentligen tänkt skriva ett "pepp inlägg" till mig själv för att jag känner mig så duktig idag :)

Gick upp i tid trots att det var betydligt mycket tidigare än jag vant mig vid på senaste. Jag kom på jobbet i tid, gjorde det jag skulle - pratade till och med med mina kollegor (vilket inte händer så ofta nu för tiden då jag känner att jag inte har nåt att tillföra i en diskussion med dem). Efter jobbet gick jag ner till mamma för jag såg från vägen att Marcus satt i vagnen (antagligen nyvaken), gick in med honom och blev sedan kvar en timma pratandes med mamma och Emma-Lina. Pratade framtid, jobb och sånt, sånt man egentligen bara vill lägga åt sidan. Dock kom jag faktiskt någon vart med mitt tänkande, för en gångs skull. Funderar på att plugga till något inom vården, att jobba på ambulansen vore rätt skoj (tror jag), även att bli deltidsbrandman . . . När jag kom hem slog jag mig ner vid telefonen och ringde räddningstjänsten här i Svenstavik för att få lite information om just yrket brandman. Dessvärre sökte de inga just nu, eller jo, i Rätan men det kan ju bli lite kruxigt då man man får ha max fem minuters avstånd från hemmet till stationen. Men Monica sa att hon skulle ha mig i åtanke ifall det blev någon ledig plats, vilket känns bra :) Och nu är jag alltså hemma men ska snart bege mig ut på en promenad. Mitt nya liv, som jag så många gånger förr skrivit om, börjar idag! Har ett mål att komma i någorlunda form till i april så det gäller nu för mig att verkligen ligga i - och det ska jag, tro mig! Dock förstår jag om ni tar det jag skriver nu med en nypa (ett hav) salt då jag så många gånger tidigare pratat om "mitt nya liv", men den här gången . . . vänta ni bara :)


Damn, jag känner mig glad idag, har inget att klaga på! Wiiho, 1-0 till mig.
Nä, promenad nu, middag sen och tillsist ska min kära mor få färga mitt fruktansvärt fula hår.

/
Gamla Ida - påväg mot nya Ida