Möra lår och bakismat.


Brännboll igår med folket, närmare bestämt med, Sophie, Elle, Anna, Lena, Anders, Martin, Danne, Pelle, Erik, Matte också lilla jag :) Gick verkligen in för att vinna (dock var jag överflödig och fick spela i båda lagen till en början) men efter att jag rundat "konerna" (som bestod av ölburkar/flaskor) några gånger upptäckte jag att detta verkligen inte är en sport för extremt otränade lår, ajajaj, men jag kämpade på och höll ut tills den sista bollen var slagen ;P Jag hade ju gärna sett att mitt lag vann, men det är ännu okläart eftersom ingen poängräkning gjoorde...

Efter brännbollen blev det dinner at Draupner med folket från brännbollen, minus Elle, Danne och Anna som ansåg att dansgala i Nälden var roligare.
Efter maten var det kubbspel hos Svemarks som var på tapeten, jo, som ni hör var jag väldigt aktiv igår :)
Gick in och lyssnade på lite musik och pratade och kom fram till att nog skulle det väl vara roligt att sjunga lite karaoke!? Vilken tur för oss att Erik har allt vad heter karaoke, Bergsviken nästa!
Jag och Sophie bjöd på skön sång i form av "Allt som jag känner" säger som Sophie jag, jävligt underskattad låt. Blev uppe hos Erik till ett nångång då vi tog vårt pick och pack och vandrade neråt byn igen, genom hästhagar och under "hagtrådar" vandrade vi och tillslut var vi äntligen hemma igen :)

Och idag kan ni kanske gissa vad vi har fördrivit tiden med?
En ledtråd är ordet SÖNDAG.
Jaaaa precis, vi har inte gjort nånting, jag och Pelle låg i sängen och kikade på underbara c/o Segemyhr, skrattade så jag grät till ett avsnitt - SÅ ROOOOLIGT!
Spatserade till Ica med Elle och Sophie och köpte det nödvändigaste och fortsatte sedan till Draupner för att inhandla det som man brukar kalla "pricken över i" nämligen pizza. Fina grejor de :)
Dock borde inte jag ha spenderat min söndag som om jag vore bakis eftersom jag inte va de, men men.

En sån underlig känsla infann sig i min kropp för ett litet tag sen, jag fick en sån lust att städa . . . Jo jag vet, låter helt sjukt, men jag ska lägga band på mig och hoppas att känslan finns kvar även i morgon då jag verkligen ska ta tag i det hela. Antagligen är den borta med vinden då . . .


Nänä, oskaka och Wallander snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback