Ida Norling

Blev påmind om en fundering jag hade för några år sedan förra veckan när jag började läsa en bok.
Den är enligt följande;

Alla har vi väl sjunigit (om inte annat) hört "Ekorrn satt i granen"? Jag utgår i alla fall från att alla har det, ja hur som helst. Den visan går ju såhär;

"Ekorrn satt i granen, skulle skala kottar, fick han höra barnen då fick han så brottom. Hoppa han från tallegren . . . "

Där slutar vi för det är nu min fundering börjar . . . alltså, han satt i granen och skulle skala sin kotte, då kom några barn och skrämde honom och han skulle hoppa.
Så långt är alla med ?
Alltså, han blev rädd och skulle hoppa, men vartifrån skulle han hoppa, JO från TALLegren!
Hur är nu detta möjligt när han nyss satt i en gran och skulle skala sin kotte?!
Tänk alla stackars barn som måste sjunga den där lögnaktiga sången om och om igen.
Liknande saker som den här kan jag fundera mig tokig över, hur tänkte den som skrev sången? Dom kunde väl lika gärna skrivit att han skulle hoppa från Granegren, eller så kunde dom ha skrivit att han satt i en tall från början (?) Det kan ju aldrig ha varit så att ekorrn tog fel på träd, han kan ju inte ha trott att han satt i en gran när det i själva verket var en tall . . . jag menar hallå, det är en vesäntlig skillnad mellan gran och tall och det tycker man att en ekorre borde vara på det klara med eftersom den tillbringar en stor del av sin tid i trän.

Ja som sagt, saker som dessa kan man fundera sig tokig över . . . och nu ska jag gå och lägga mig och fundera vidare. Man kanske borde kontakta hjärnan bakom visan, måste vara en smart jävel det där som försöker driva en till vansinne!